Estetiska lärprocesser

Ytterligare ett modernt begrepp som jag fastnat för. Jag deltar på ett seminarie om multimodalitet och estetiska lärprocesser. Tanken slog mig att om någon skulle be mig berätta vad det innebär, vad skulle jag svara då? Snabbt sök på multimodalitet, fick träff på norska wiki: blanda samman två eller flera ämnen/områden för att skapa mening. Bitarna faller på plats då jag får höra om en skola som blandar ihop t.ex. musik och matematik. Jag får se flera exempel när man blandar in skapande processer, oftast digitala, i undervisningen som digitala berättelser med stillbilder, musik och berättarröst och tvprogram av elever.

Det går plötsligt upp för mig att @Camilla Rudevärn och min kurs, Pedagogisk Dokumentation med IT-stöd 15hp Umeå uni, kommer att vara multimodal. Det får mig att bli mer pepp på att blanda in ännu fler estetiska lärprocesser under utbildningen. Under våra ickeföreläsningar kommer vi att engagera deltagarna på ett kreativt sätt. Våra studenter kommer inte kunna luta sig tillbaka och vänta på att vi kastar fakta över dom utan dom kommer vara subjekt i kursen och medskapare. Konkret i detalj vet jag inte hur det kommer att se ut ännu men det kommer publiceras under hand. Under kursuppstarten då deltagarna kommer få sina iPads kunde vi valt att gå igenom hur dom fungerar på storbild och ha en knapptryckarföreläsning med deltagarna som objekt. Detta har jag sett och utsats för tillräckligt mycket för att göra något annat. Vi kommer istället låta studenterna få utforska sina paddor med en studentkompis som skuggar och dokumenterar lärandet med sin padda.

Nu har jag ett litet svar på vad multimodalitet kan vara i undervisning om någon skulle fråga. Nu när kurn startar upp kommer jag också få fler svar om vad estetiska lärprocesser och studenter som subjekt kan innebära.

Ta-sig-för-samhet – entreprenörskap i förskola/skola

Under inledningen av finalen av framtidsfrön utanför Världskulturmuseet öppnar Claudia Galli. Hon berättade hur hon knöt armband och gjorde en tesort som hon börjat sälja apropå entreprenörskap i skolan. På en av träffarna under STEPS-utbildningen gjorde vi en gruppuppgift när vi satte ihop två substantiv till en produkt som vi skulle sälja in apropå entreprenörskap i skolan.

Entreprenörskap i lgr11 benäms som kreativitet, nyfikenhet, självförtroende, pröva egna idéer, lösa problem, ta initiativ och ansvar och arbeta självständigt och med andra. I Lpfö98 står inte ordet entreprenörskap men företagsamhet, kreativitet, ansvar och samarbete osv. Micke Gunnarsson talar om entreprenörskap som att man tar sig för saker. Varifrån kommer detta fokus på att entreprenörskap i skolan ska handla om att sälja en produkt?

I förskolan ser jag entreprenörskap när barn får en idé till en lek och sätter den i verket. Få saker står i vägen, det mesta går att hantera med fantasin och fantasin har inga gränser. I skolan börjar vi tratta in och rikta barnens intresse till att svara på frågor som vi vet svaret på och t.ex. räkna sida upp och sida ner i matteboken. Elever jag träffade på Världskulturmuseet under framtidsfrön berättade att under vissa lektioner, långt ifrån alla, t.ex. elevens val fick dom träna det som våra styrdokument beskriver som företagsamhet och entreprenörskap. Då fick eleverna leka loss med sina egna idéer och använda fantasi och vara kreativa.

Jag tänker att alla våra barn och elever kommer inte vara säljare men vi vill att dom ska kunna ta sig för det dom vill. Om jag har en idé om att göra en staty att ställa i mitt rum, börjar skaffa material, skapar statyn och placerar den i mitt rum har jag använt mitt personliga entreprenörskap. Om jag som barn skulle vilja få till en förändring av morgonsamlingarna i gruppen, börjar prata med kompisar för att se om andra tycker så, tar upp det med sin lärare och får till en samtal och ev. en förändring har den också varit entreprenör.

Under STEPS-träffen bad dom oss skriva ner det första substantiv vi kom att tänka på. Dessa sattes ihop två och två och skulle bli en ny spännande sak. Vi fick använda fantasi, kreativitet o.s.v. för konstruera och sedan presentera den nya prylen. Av orden som blev dragna var ca. 3/10 ordet ”bok”. Nu kan detta vara en slump men kan det vara så att om man ber lärare tänka på ett substantiv tänker flera ganska smalspårigt. Fler substantiv som förekom fler gånger var boll. Jag hörde inget lite vågat substantiv som tidsålder, kärlekskram, snubbeltanke, avtalsrörelse etc. Då hade vi fått brottas med våra inrutade tankar.

När vi ska skapa lärmiljöer för våra barn och elever är sättet vi ska förbereda oss på att skapa nya gizmos att sälja? Är vi förberedda för att stimulera till nytänkande utanför boxen eller åtminstone utanför orden ”bok” och ”boll”.

Framtiden… bah

Framtidens kompetenser, framtidens lärande och en skola för framtiden. Många föreläsare pratar om det, jag själv är på väg till en konferens om ämnet, jag har suttit på seminarier och läser hur mycket som helst på sociala medier om det. Självklart ska vi förbereda våra barn och elever för framtiden men jag tycker vi ska förbereda dom för nuet likaså. Dagens viktiga kompetenser och dagens digitala och analoga verktyg.

Vi siar om vad som kommer att bli viktigt, framtidsanalytiker analyserar vad som kommer vara viktigt i framtiden och vi ser trender. Detta ska vi såklart använda.

Idag ser jag flera kompetenser som är aktuella som att organisera sociala nätverk, samarbeta över kulturella gränser och digital kompetens i allmänhet. Min motivation att lära mig om något jag har användning för idag är betydligt större än något som jag ev. har användning för i framtiden. ”Lyssna nu noga barn för det här kommer ni har nytta av när ni blir vuxna” duger inte längre. Vi ska ha en skola dit eleverna kommer av eget intresse och känner en nytta av att vara där. Inte för att vi har skolplikt.

Eller är det bara retorik att benämna konferenser, föreläsningar, utbildningar etc. med ordet framtiden i titeln. Är det ett säljord som vi köper med hull och hår? Duger det inte med dagens lärande eller dagens kompetenser?

Det skulle kunna vara så att vi skjuter dagens kompetenser framför oss eftersom vi inte behärskar dom och kallar dessa för framtidens kompetenser. Då känner vi kanske ett lugn och kan sakta masa oss framåt istället för att ta oss i kragen och se till att skolan är rustad nu, t.ex. kräva högre digital kompetens av lärare/rektorer och därmed se till att skolan är ännu bättre rustad för nuet.

Micke Gunnarsson berättade om en skola som eleverna står utanför och hänger på låset innan den öppnat som vi kan se barn göra utanför Liseberg.

Förändra Skolsverige nu. Det är du som gör skillnaden.

En dator till varenda jävel

Tänk att internet kan vara skrämmande för länder så att dom begränsar det. Länder som Syrien, Nordkorea och Kina m.fl. blockerar/har blockerat delar av internet, facebook och twitter. Jag vet ingen annan kommunikationsform som blivit begränsad på samma sätt. Svårt att tänka mig att telefonen eller brevskrivning skulle förbjudas. Sociala medier är iofs en annan typ av kommunikation som kan hota strukturen i ett land. Mark Zuckerberg blev Person of the Year 2010 av Time med motiveringen: For connecting more than half a billion people and mapping the social relations among them, for creating a new system of exchanging information and for changing how we live our lives” -time.com Mark har verkligen skapat ett nytt sätt att kommunicera på som har en enorm kraft i sig.

Jag ser ett härligt syfte i OLPC-projektet (one laptop per child). Att utrusta barn i u-länder med en dator, ge dom möjligheten att kommunicera och ta del av informationen på internet. Fredrik Härén har en film på youtube där han beskriver hur världsordningen förändras i takt med tillgången på digitala verktyg i u-länder.

Under ett studiebesök i Ale kommun berättar verksamhetschefen hur han argumenterat för satsningen med en dator till varje elev. Datorerna hjälper skolan att minska utanförskap som långtidssjukskrivna, kriminalitet etc. Om skolan lyckas rädda en person per årskull från utanförskap skulle hela satsningen på datorer vara ekonomiskt återbetalad om man nu vill väga pengar mot utanförskap.

Tänk också hur OLPC hjälper till med att minska individers, gruppers och länders utanförskap i världen och dom ekonomiska och sociala effekterna projektet innebär. Ett barn som föds i fattigdom i Nepal får plötsligt tillgång. Tillgången till information och utbildning via internet. Tillgång till gratis onlineutbildningar. Möjligheten att kommunicera vad som finns där ute för att få syn på sin egna situation och öka möjligheter till att förändra den. Tillgången till internet börjar bli en mänsklig rättighet. Rättigheten borde appliceras i varenda skola och utnyttjas till fullo. Jag hörde en skräckhistoria om några elever som satt i en datorsal (bara det att det fortfarande finns datorsalar), arbetade med samma uppgift individuellt som gick ut på att skriva en uppsatts med samma titel. Eleverna fick inte samarbeta, kopiera texter eller facebooka. Ska vi inte citera texter från internet som jag gjorde här ovan? Vad f-n är internet till för? Ska vi inte lära oss att samarbeta? Man tränade säkert massa saker i den uppgiften, bl.a. att lära sig saker utantill men baske mig inte att samarbeta, utnyttja sociala medier för att kommunicera med andra eller övade sig i andra kollaborativa sätt att arbeta på idag. Exakt så som jag arbetar. Övar dom på att bli medborgare i ett samhälle som existerade för 15 år sedan? I Ale såg jag heller inga elever som använde sociala medier men jag såg långt ifrån allt.

I Ale mötte jag även representanter för Atea och Intel. Jag hoppas att dessa och liknande företag inte bara har en vision på att tjäna pengar på att prångla ut digitala verktyg i skolor utan verkligen vill motverka utanförskap. Annars ser jag en risk med att deras paket med datorer och utbildningar riktas snett. Jag har sett alldeles för mycket av skolbok på burk där man gör exakt samma sak som man gjorde tidigare i skolan. Fast nu gör man det i datorn. Vi behöver göra andra saker i skolan än det vi har gjort.

Var inte rädd för internet och sociala medier. Utnyttja det!

forandraskolan.nu

Camilla Rudevärn och jag fick erbjudandet att hålla i ett webbseminarium utifrån Facebookgruppen Förändra Skolsverige. Vi vill skapa riktig förändring i förskola/skola. Jag tror inte att en facebookgrupp skapar förändringen. Inte heller är det själva seminariet som gör förändringen. Förändringen gör du och jag ute i våra verksamheter när vi träffar barn/elever och pedagoger. Det är där skillnaden görs. Däremot kan vi hämta kraft och inspiration från varandra och rikta in oss tillsammans mot det vi tror är framtiden. Knyta kontakter och skapa nätverk som utgångspunkt för förändring genom sociala nätverk och webbseminarium.

Sir Ken Robinson pratar om att det inte längre är ”evolution” utan ”revolution” som gäller. Det tar även Hans Renman upp genom att säga att vi lappat och lagat förskolan/skolan tillräckligt länge nu och måste göra något annat och nämner också revolution.

”Be the change that you want to see” sa Gandhi.

Vi kommer att göra vårt bästa att vara förändring.Vi kommer att skapa ickeföreläsningar med estetiska inslag i vår utbildning och i vårt utbud kring skolutveckling med IKT som hävstång. Inte en föreläsning till om förändring utan att själv vara förändringen. Inte en föreläsning till om kreativitet, estetiska lärprocesser eller

Självklart tackade vi ja till webbseminariet. Hör av dig eller sök vidare efter Förändra Skolsverige om du vill vara med.

Välkomna!

Efter ett till ett

Flera skolor och kommuner idag är nere i eller är på väg ner i ett hjulspår som bl.a. kallas för ett till ett. Det avsätts pengar i budgetar till att förse elever med en dator var. Vissa ser bortom datorer och avsätter pengar för digitala hjälpmedel då det kanske inte är datorer som är grejen om tre år.

När jag var i London såg jag lärmiljöer jag inte sett många av tidigare. Det var lärmiljöer som syftar till att ge barn och elever så obegränsade möjligheter till att lära som är möjligt. En sådan lärmiljö innehöll möjligheter för variation som t.ex. bänkar med hjul på så att elever kan flytta ihop i grupper eller sätta sig ensamma, ytor på väggar som det gick att måla på, kameror för att fota och filma vad som än skapas, radiostudio där barn kunde sända radio i, greenscreen för filminspelning, Nintendo Wii där barnen gick på safari på Serengeti, mikrofoner för att t.ex. intervjua sina kamrater, ateljé för analogt skapande och datorer. I dessa lärmiljöer spelade ett till ett en liten roll.

Jag skulle vilja skapa lärmiljöer som begränsade elevernas lärande så lite som möjligt. Lärmiljön ska också smälta ihop med samhället utanför och inte begränsas av klassrummets väggar. Det som görs ska vara så riktigt som möjligt. Finns det en pizzeria runt hörnet lär man sig baka pizza där. Arbeta publikativt så att barnen/eleverna kan påverka samhället, att samhället kan påverka tillbaka och synas utåt.

Vi behöver blicka bortom ett till ett och se vad det egentligen handlar om. För mig handlar det om ett digitalt verktyg och en terminal. Det finns många olika sorters digitala verktyg som är bra på olika saker och olika typer av terminaler. Ruben m.fl. tar upp begreppet continuos learning. Jag är övertygad att det går att uppnå detta även med andra verktyg, analoga som digitala.

Låt oss nu skapa nya coola lärmiljöer med analoga och digitala verktyg. Gör miljön till en del av samhället och synliggör den, då tror jag att vi kommer lyckas bättre.

Efter min första BETT

Nu har jag hört många berätta om att skolan är en omodern gammal kvarleva. Skolan är en gammal fabrik som transporterar igenom elever på transportband paketerade årsvis. 40-min lektioner är en gammal kvarleva från när stearinljusen som lyste upp i klassrummen brann i 40 min. När vi går på ett plan sätter vi oss i rader, tittar framåt och stänger av mobiltelefoner – precis som i skolan. Byggnaderna och möblerna har inte förändrats så mycket, det är annat material och lite annan design. Föreläsare på föreläsare började sina talks på liknande sätt. – Nu behöver jag inte höra det en gång till.

Mycket snack om framtidens kompetenser och hur skolan kommer att se ut och hur man lär i framtiden. Samarbete, problemlösning och digital kompetens. One to one.

Några filosoferande gubbar som berättar att vi inte kan veta hur lärandet kommer att ske i framtiden. De gillar att höra sig själv och njuter av att vara så viktiga att de kan dra över tiden. Flera raljerande skämt över generaliserade skolor och lärare.
- Underhållande till en början.

Flera goda exempel från lärares vardag som många hyllar. Dock ser jag mycket av ersättning- och förbättringsnivån. Några pedagoger når längre med att förändra uppgifter som bara går att göra med hjälp av digital teknik. Då blir jag glad. Några få pedagoger skapar nya typer av uppgifter. Då blir jag exalterad. Det som är signifikativt för dessa uppgifter är att eleverna lättare kan analysera och bygga förståelse på ett djupare plan. Som eleverna som fick möjlighet att ta bort och lägga till färg i målningar från Caravaggio. På så sätt fick eleverna möjlighet att få en ökad förståelse för färgens betydelse när de själva kunde manipulera färgen i tavlorna med hjälp av sina paddor.

Jag kanske skulle ta en grupp elever och dela med några pedagoger. Skapa en riktigt häftig lärmiljö, både digital och analog, och ge järnet. Det skulle vara riktigt kul. Kände att jag saknar att vara med elever efter studiebesöket på Bowe elementary. En elev sa till mig: ”Kristofer, can u come out and play with us?” efter att jag pratat med henne, jag smälte direkt.